Dagens anteckning – 24 februari 2026
Category: by sophie engström
Tags: Dagens anteckning, Rysslands aggressionskrig mot Ukraina
För 1461 dagar sedan vaknade vi alla upp till en ny värld. Det var nämligen då som Ryssland inledde sitt fullskaliga aggressionskrig mot Ukraina. Anfallet kom dock inte som en blixt från en klarblå himmel. Många av oss hade sedan våren 2014, med en dåres envishet, framhållit att Ryssland skulle anfalla Ukraina. Men trots det, var det som om hela världen togs på sängen.
1461 dagar av dödande och bombande som kunde ha undvikits om europeisk ledare inte hade envisats med att försöka stryka Putin medhårs. Det går förstås inte att backa bandet och göra alla felsteg ogjorda, men man skulle kunna önska lite mindre av skryt från våra ledare, som att “vi står på Ukrainas sida”, en sådan här dag.
På torget Det fria Ukraina (Skwer Wolnej Ukrainy) i Kraków har en hundrahövdad skara samlats kring ukrainska och polska flaggor, som likt människorna tycks huka i duggregnet. Stämningen är dämpad. Talen som hålls, av bland annat den ukrainske generalkonsuln i Kraków samt företrädare från KOD (en förkortning av “Kommittén till försvar för demokratin” som egentligen bildades som en protest mot förra regeringspartiet Lag och rättvisa, men idag spelar en viktig roll i stödet för Ukraina i Polen), kännetecknas inte av självberöm likt våra världsledare. Generalkonsuln skildrar krigets fasor både på fronten och hur de drabbat civilbefolkningen. Företrädaren för KOD lyfter de behov som finns i Ukraina. Men de varmaste applåderna får de båda när de beskriver det enorma stöd som polackerna visade under anfallskrigets första månader. Hur hundratusentals polacker öppnade sina hem för ukrainare som flydde över gränsen. Hur man ordnade med insamling av kläder, barnvagnar, köksgeråd, cyklar, ja, allt som flyktingar kan tänkas behöva. Den polska solidariteten med Ukraina tycktes då vara gränslös. Oändlig.
En sådan uppoffring utsätter också alla samhällen för kolossala påfrestningar. Det är därför inte att undra på att vissa anti-ukrainska sediment nu vädrar morgonluft. Stödet för dessa är antagligen kraftigt överdrivna av de media som söker sensationer i jakt på läsare och reklamintäkter. Men dessvärre är rysk hybridkrigföring inte sen med att utnyttja dylika lägesförändringar. Den skada denna krigföring åstadkommer i form av misstro mellan polacker och ukrainare är inte att underskatta, men man måste inte låta sig styras av den.
Idag bor det mellan 100 000–120 000 ukrainare i Kraków. Det är nästan 20% av stadens invånare. Men till kvällens manifestation på torget Det fria Ukraina kom det alltså blott några hundra. Med viss rätt kan man kan fråga sig varför, men en delförklaring är antagligen att årsdagen av anfallskriget i år inföll på en tisdag. En annan kan vara att vädret inte var särskilt inbjudande och en tredje förklaring är att universitetets omtentaperiod pågår till och med imorgon (de flesta studenter är inte i stan).
Det som däremot kändes oerhört betryggande var att det föreföll var lika många polacker som ukrainare på manifestationen. Och stödet för Ukraina bland Krakóws invånare är stort. Detta fick vi också besked om härförleden när Krakóws nye ärkebiskop, Grzegorz Ryś, annonserade att kollekten under en söndag skulle gå till Ukraina. Krakowiterna samlade då in tre miljoner zloty på en enda dag.
Men på torget Det fria Ukraina ikväll riktades våra tankar kanske främst till alla de som förlorat sina liv, sina älskade, fäder, bröder eller vänner, till de som blivit lemlästade, till alla som förlorat sina hem, till de som inte längre har några arbeten att gå till, och till alla de som förlorat hela sin framtid. Ord väger lätt i sådana sammanhang, med om de inte yttras gör de ännu större skada.








